Osynlig..

Ibland känns det bara lite tyngre än i vanliga fall.. man känner sig rätt så obetydlig.. Vännerna hör inte av sig.. ingen har tid att lyssna.. Tur då att man klarar av det. Visst, jag behöver mkt uppmärksamhet, men jag klarar även av att vara själv ibland.. Trots det så känns de som om man är.. osynlig..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0